instax mini 8

IMG_6143
När jag gick ut medialinjen för 1,5 år sen fick jag ett presentkort på karfoto som jag ännu inte använt alla pengar från, så igår tog jag tag i saken eftersom kortet skulle gå ut i årsskiftet och så köpte jag denhär lilla fina.
 
IMG_6157
Första och enda kortet hittills tog jag på min syster Ida och hennes Charlie. Det blir så himla charmiga små kort med denhär! Önskar att jag hade oändligt med film.
 
 
Allmänt | fujifilm, instax, instax mini, instax mini 8, kamera, mini, polaroid | | En kommentar |

Min lurviga bästa vän

Liv
Liv har snart varit min i ett halvt år, därför tänkte jag skriva ett lite längre inlägg om henne och hur det är att ha hund.
Vi börjar från början.
På sommaren jobbade och bodde jag ute på Åland(mina föräldrar bor i Borgå och jag bor för tillfället i Jakobstad). En helt vanlig arbetsdag fick jag ett meddelande av min mamma, det var en bild på en chihuahua valp och texten "vill du ha?". Såklart jag ville, så efter några telefonsamtal hit och dit med mamma bestämde vi oss för att hon skulle åka och titta på Liv, eller Olivia som hon hette då. Samma dag kom hon hem med lilla Liv och jag hade plötsligt en egen hund. Allt gick så himla fort.
Den sommaren måste Liv bo hos mina föräldrar i Borgå eftersom stugan jag bodde i var väldigt liten och där blev alldeles för varmt på dagarna. Liv hälsade på mig ett par gånger på Åland och på hösten flyttade vi tillsammans upp hit till Jakobstad.
IMG_5153
 
Liv kommer ursprungligen från Tartu i Estland, när jag berättar åt folk att hon är från Estland tror de ofta att hon är nån sorts insmugglad hund eller en hund som t.ex. kommit från ett dåligt hem eller varit hemlös. Men så är det inte, Liv kommer från en helt vanlig uppfödare, sedan har två andra uppfödare(en estnisk och en finsk) köpt henne tillsammans och de gav henne som foderhund till mig. Det innebär att Liv inte är min egen hund egentligen, fast hon är ju som min egen, grejen är bara den att hon ska få en kull valpar och då blir hon min, då får jag även tillbaka pengarna jag betalade för henne först.
 
När Liv kom upp till Jakobstad med mig var hon väldigt rädd då vi var ute, hon ville inte gå alls, hon gillade inte kopplet och när hon såg andra hundar skrek hon. Vid dethär tillfället var jag faktiskt väldigt rädd över vad jag faktiskt gett mig in på, men som tur vänjde sig lilla Liv snabbt med alltihopa. Jag minns att jag också var väldigt osäker över hur länge hon kunde vara ensam hemma och att jag sprang hem hela tiden för att titta hur hon hade det. Nånting väldigt tacksamt med Liv är att hon varit rumsren sen jag fick henne, misstag har hänt, med det är oftast då man är på besök hos någon med goda lukter i sin lägenhet.
 
Liv är den busigaste hunden jag nånsin kännt, hon är också väldigt mysig och vill alltid vara nära. Hon sover på min arm på natten och klättrar upp på mig varje gång hon inte får uppmärksamhet. Ibland kan hon bli lite jobbig när hon alltid vill vara så nära, men mest är det mysigt.
 
 
Just nu sitter hon min på min axel och försöker pussa mig på kinden. Jag har lite svårt att se nånting på min dator men det går, jag är van nu. 
 
 
Liv väger 2,4 kg för tillfället, hon är ungefär 7 månader. Det är en ganska vanlig storlek för en chihuahua. Jag tror våra andra chihuahuor, Abbey och Leia är ungefär 2,5 kg och 3 kg.
Liv är väldigt lätt att resa med då hon är så liten, så hon får följa med mig över allt. Ibland har jag lämnat henne till någon kompis och skötas en kväll eller en dag, det brukar gå väldigt bra eftersom hon är så van med olika människor. Hundar däremot är mer skrämmande, speciellt förut, nu har det börjat bli bättre. De flesta chihuahuor gillar inte andra hundraser eller är rädda för den, jag tror det kan bero på att chihuahuan härstammar från ökenräven medan de andra hundraserna härstammar från vargen, alltså egentligen är chihuahuan ingen vanlig hund.
Chihuahuan är en ganska envis ras, och det är ganska svårt att lära dem tricks, till skillnad från t.ex. coton de tuléar som lär sig väldigt fort. Saker vi fått kämpa med är att klippa naglar, titta på tänder och borsta tänder, men med tålamod så går det. Annars är det en ganska lättskött ras, och lätt bortskämd.
 
När jag nu haft Liv i ett halft år känns det så självklart att jag ska ha hund. En gång lämnade jag henne i Borgå för ett par dagar, dom dagarna kändes så konstiga och tomma, det var ingen som väntade på mig när jag kom hem, ingen som sov på min dyna och ingen att gå ut på promenad med. Jag skulle inte kunna tänka mig att inte ha Liv här. Hon finns alltid här med mig och ger mig sällskap. Speciellt veckosluten som jag börjat ogilla något fruktansvärt, då finns hon här med mig och kan mysa med mig och jag glömmer att jag är fast i en främmande stad i norr där inget händer på veckosluten. 
Jag kan nästan inte förstå hur en såhär liten kropp kan vara så full med kärlek och jag är så tacksam över att hon är min lurviga bästa vän.
 
 
Lingon Liv
Allmänt, Hundar | | En kommentar |
Upp